Uppbrottet

Life

Jag sitter i köket och lyssnar på rösten som skickas från den andra telefonmasten, ”Är du glad nu Hilla? Grattis till jobbet”, jag försöker att få ut några ord och säger till sist ”Ja, jag är glad.” Efter att jag avslutat samtalet blickar jag tomt framför mig, jag ser bit för bit av mitt nuvarande liv att falla samman, ”Jag fick jobbet” säger jag till han. Han min dåvarande sambo pratar med mig om något som jag inte kommer ihåg ett skvatt av.
Bilderna spelas upp framför mig, mina middagar vid köksbordet är räknade, min genomtänkta blandning av gjutjärnskastruller och stekpannor med den perfekta stekytan är snart ett obalanserat kaos av Umeå och Orsa, vem tar hushållsassistenten? Kommer han att vattna mina blommor och kommer han någonsin att pigga upp sina sinnen igen genom att byta gardiner?
Han, min särbo ser att jag närmar mig ett sammanbrott och bestämmer sig för att avleda mig med det bästa jag vet, han plockar fram en oöppnad prästost från Norrmejerier och ställer den strategiskt på bordet.
Jag blickar på osten och inser att jag inte kan vara kvar i rummet, jag går ut ur köket i något som övergår i löpning och slänger mig sedan hyperventilerandes i soffan, jag gråter som om det inte fanns någon morgondag och paniken växer,  det där är den sista osten, och jag kommer inte att hinna äta upp hela.

Annonser

En reaktion på ”Uppbrottet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s