Kalla det en kris

Life

När jag ser tillbaka på mina senaste sex månader så kan jag ibland fundera på om det är detta som kallas att ”ha en kris”. Det som kanske kännetecknar min såkallade kris är att jag såg en svart suv på blocket, försökte att få med mig min vän Björn till Ludvika och köpa den, han kunde inte åka förens dagen därpå, så  jag satte mig på bussen själv mot Ludvika, magkänslan visste. Sex timmar senare körde jag hem i min första bil, som jag dessutom prutade 2000 kr på. Dagen därpå tackade jag ja till två katter, nu kunde jag ju ta mig fram och tillbaka till Bonäs för att mata dem. Men det är en annan historia.

Om det här var en kris, så vill jag bestämt krisa oftare, detta har vart några av mina mest spännande månader i mitt liv och jag är dessutom otroligt nöjd med resultatet. 
Jag har aldrig förstått mig på dem som pratar om sina bilar som partners, och som gråter när de säljs och skrotas, för mig har det låtit bissart, det är ju bara plåt och en motor.
Sedan träffade jag Klabbarpan.
 
Det var kärlek vid första ögonkastet, jag visste, att vi kommer bli lyckliga tillsammans. Jag har aldrig gillat att köra bil, det har vart obehagligt och jobbigt. Nu älskar jag att ta Klabbarpan ut på rastning, köra runt på små vägar och utforska tillsammans. Jag kan sakna att köra honom, ibland går jag ut en extra gång, bara för att smeka lite på lacken och se så att han ser ut att må bra.



Alla bilder är skyddade av upphovsrättslagen,  otillåten användning faktureras. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s